Jag hatar att bråka med folk, och jag trivs inte med att hamna mittemellan, föväntandes att välja, förväntandes att välja båda, välja rätt. Men det finns inget rätt eller fel, det finns bara fel. Det blir en enda lång oändligt plågsam jobbighet. Hur orkar jag, och ni, och alla andra? Jag har ingen lust med det längre, och jag har aldrig haft några större planer på att tycka om människor med olika egenskaper och åsikter. Det är inte meningen, det är inte mitt fel.Varför är det jag som ska må dåligt och inte ni då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....